Transistor som förstärkare

Transistorn höjer en svag styrkasignalen och därmed verkar en förstärkare. Transistorförstärkarkretsen visas i figuren nedan. Transistorn har tre terminaler nämligen emitter, bas och kollektor. Transistorns emitter och bas är anslutna i förspänningen och kollektorbasregionen är i motsatt riktning. Den främre förspänningen betyder att transistorns P-region är ansluten till tillförselns positiva terminal och den negativa regionen är ansluten till N-terminalen och i omvänd förspänning precis motsatt av den har inträffat.

Ingångssignalen eller den svaga signalen appliceras över emitterbasen och utgången erhålles till lastmotståndet R_C som är ansluten i kollektorkretsen. DC spänningen V_EE anbringas på ingångskretsen tillsammans med ingångssignalen för att uppnå förstärkningen. DC spänningen V_EE håller emitter-basförbindelsen under framåtriktat tillstånd oavsett ingångssignalens polaritet och är känd som en biaspänning.

När en svag signal tillämpas på ingången, aliten förändring i signalspänningen orsakar en förändring i emitterströmmen (eller vi kan säga att en förändring av 0,1V i signalspänning orsakar en förändring av 1mA i emitterströmmen) eftersom ingångskretsen har mycket låg resistans. Denna förändring är nästan densamma i kollektorströmmen på grund av sändarens åtgärd.

I kollektorkretsen är ett lastmotstånd R_C av högt värde är ansluten. När kollektorströmmen strömmar genom ett sådant högt motstånd, ger det ett stort spänningsfall över det. Sålunda visas en svag signal (0,1V) som matas in på ingångskretsen i den förstärkta formen (10V) i kollektorkretsen.